Jocke

Skulle nu någon hitta hit kan jag ju erbjuda dem vetskapen om att jag lever, trots bloggaktiviteten påvisar motsatsen.

Har hittat till en liten icabutik som jag fixat praktik i o ska vara där i en hel månad, känns bra hittills, framförallt trevliga medarbetare och omväxlande arbetsuppgifter, mest att packa upp varor dock men det är fine with me, sortera grönsaker och få mystisk hud på händerna av att packa upp bananer går bra det med. Hoppas även på någon form av jobb där senare, om inte annat mer erfarenhet av den branschen!

Uprising av Muse (nedan) har jag haft i hjärnan sen första gången jag hörde den på P3 utan att få veta namnet på låten, har lyckligtvis fått reda på det nu...

raka sig nu och sen 2½ män, försöka få tag på en sötnos med...

godnatt!

smileys kan kännas så falska. åtminstone när man använder de i samtal, när man inte känner sig helt glad och lite vill få samtalspartnern att förstå att idag är det en såndär dag som man inte är helt på topp. man känner så för att utesluta den glada gubben och bara verka sur när man alltid annars råkar använda en smiley efter varje mening. fast det kanske är det som är felet, att dessa glada gubbar finns? utan dem kanske vi hade varit bättre på att uttrycka en känsla med bara ord, vilken fröjd det hade varit.

man kan ju såklart använda smileys bara för att de uttrycker en känsla så bra ibland...  ::